Det är skönt att inte tänka så mycket.
Jag lever i någon slags verklighet som är svår att tyda.
Skilland på dröm och verklighet.
Då mina drömmar är röda och min verklighet vit.
Min tillvaro är som en stor polkagrisklubba.
Att tänka mycket är lite av min identitet.
Med risken att bli lite snurrig om man tittar för nära.
Jag tänker inte alls.
Jag andas.
Ingen kräver något.
Mitt samvete har många krav.


Äcklig.